Katten också! Kissa vieköön!

And the Winner is...Kollicat!

Idag skulle jag till Kempelehallen, där det var en raskattutställning. Tänk, utställningen! Jag åkte dit med bil med min kära matte. Det kostade fem euro att komma in, men jag smög under benen så jag kom in gratis.

Ingen märkte mig där heller, eftersom jag är ingen raskatt. Några märkte i stället min matte, eftersom hon hade med sig en kamera och en iPad. Hon tog kort på allt möjligt och video på speciella katter.

Tre katter från Skellefteå hade kommit dit och jag pratade med dom. Frågade om de känner Pelle Svanslös och det gjorde dom. Jag berättade några vitser till exempel, att jag älskar katter i allmänhet och allmänna katter i synnerhet.

En fin katt 13 år bodde i Jyväskylä, där min manniskobror bor med sin flickvän, som har två hundar. Den hade en så vänlig husse, att jag kunde prata med honom. Han berättade om deras vanliga hemkatt, som hade varit i en operation och är redan 16 år gammal. - Hälsa Olli i Jyväskylä, sa jag.

Jag såg en vit hankatt, en riktig karl, som inte ville bli fotograferad, fast annars var atmosfären öppen för media. Jag har hört, att det inte finns några hanor på landet heller, pojkkatter menar jag. Det är synd. Kastreringen är vanligt för katter som får gå fritt. Jag har alltid fått. Och du vet, det var min personliga sorg, eftersom jag inte fick några småkatter. Det var då och nu är nu. Man ska leva livet som det är.